xmlns:o="urn:schemas-microsoft-com:office:office" xmlns:w="urn:schemas-microsoft-com:office:word" xmlns="http://www.w3.org/TR/REC-html40"> Båtmotorer

Båtmotorer

 

 

De första utombordsmotorerna i Sverige.

 

Begreppet utombordsmotor lanserades 1905 av Waterman Marin Motor Co. i Michigan USA, som också blev först med en serietillverkad utombordsmotor med namnet Porto. Denna  salu-fördes under namnet Trygg av Nordiska Automobilsällskapet i Stockholm.

 

Samma år såldes även ”Motoråran” av AB Auto i Stockholm.

 

Under andra världskriget tillverkade Bergbolagen en motoråra till försvaret.

 

1911 importerade Seth A. Högman 500 stycken Evinrudemotorer som börjat sin tillverkning i USA 1909.

 

Under 1910-talet fick Evinrude stå förebild till ett tjugotal svenska tillverkare varav den största, AB Archimedes, som drevs av bröderna Hult, även lyckades sälja sina berömda motorer på export.

 

AB Motor och Båtverkstäderna i Uppsala startades 1906 av ing. Janne Nyman, son till Anders Nyman som 1899 etablerade AB Nymans Verkstäder. Företaget som låg vid S:t Persgatan 31 i Uppsala, tillverkade båtar, bl.a. Penta IV och ”Pege” båtarna samt inombordsmotorer under namnet Nymans Marin-motorer.

1913 överlät Janne Nyman ägarskapet till nya huvudmän men kvarstod som chef för konstruktions- och ritkontor. Detta år upptogs även tillverkning av utombordsmotorer under namnen M.B.V. Metior, Pilot, Prior och senare även Setha, Perfect och Express

M.B.V. var jämte Archimedes den mest betydande utbordartillverkaren under 1910-talet.

M.B.V. ombildades 1921 till AB Uppsala Motorverkstäder som i sin tur övertogs av AB Heby Gjuteri och Mek. Verkstad 1931, vilka tillverkade Komet och ”Hebymotorn” fram till ca 1935.

 

 

Nymanbolagen AB och dess båtmotorhistorik 1953 – 1979

 

 

Nymanbolagen AB:s (nedan kallat Nymans) utbordartillverkning som startade 1953, blev en historisk upprepning av vad bröderna Nyman gjorde redan 1906.

Nymanbolagen hade ett väletablerat återförsäljarnät i Skandinavien för cyklar och mopeder så ”Varför inte också en moped på sjön” !

 

Nymans framgångar med företagets mopedmotor i egen regi 1953, (Autopedmotorn) blev startskottet för ett omfattande båtmotorprogram där dipl. ing.  K. G. Knutsson, (KGK) blev en viktig länk och supporter genom sina industrikontakter i Tyskland. Därigenom kom grundkonceptet i den fortsatta utvecklingen av båtmotorer att ledas av dipl. ing. Hans Müller som kom från Auto-Union med hela dess motorkunnande från fordonssidan och som efter fabrikens nedläggning 1945 startat en egen konsultfirma i Andernach.

 

Den första båtmotorn

 

Müller fick i uppdrag att konstruera en luftkyld motor på 1,5 hk med 48 cc  cylindervolym. Motorkåpa, tank, rigg och växelhus lades ut till KGK som för detta anställde dipl. ing. Elfred Wehling som hade stor erfarenhet inom det marina området, vilken han förvärvat hos Electrolux som då var Europas största tillverkare av utbordare.

1954 pressenterades den första båtmotorn som fick namnet ”NV Marin” vilken också fick smeknamnet ”Nyckelpigan” som kom av motorkåpans form. 1956 såldes 3000 exemplar genom cykelhandeln och prognosen pekade på betydligt större antal.

 

”Nyckelpigans” motorenhet var sandgjuten vilket innebar låga initialkostnader, men nu insåg man att större serier fordrade modernare tillverkningsteknik genom pressgjutning som de amerikanska motorerna redan hade. Detta innebar större kapitalbindning och risker men i fortsättningen utvecklades från och med nu alla aluminiumdetaljer redan på projektstadiet i nära samarbete med leverantörerna och utformades så att de kunde pressgjutas.

 

Den lilla luftkylda  båtmotorn NV-Marin blev banbrytande och kom att förbättras under hela det kommande modellprogrammets utveckling fram till 1979 då den hade tillverkats i hela  400.000 exemplar.

 

 

 

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                   

 

 

Nu kommer kravet på en hel serie

 

De första årens framgångar ställde nu krav på att en hel serie av större modeller skulle tas fram. Arbetet med detta var inte helt okomplicerat då fler oförutsedda händelser kom att påverka Nymans som också påverkade beslutsprocessen och uppställda mål.

 

För att bygga upp en serie från 1,5 hk till 50 hk, ingick ett modultänkande för att kunna klara investeringar och hålla produktionskostnaderna så låga som möjligt.

Grundkonceptet för motorenheterna styrdes av cylindervolymen och kom att se ut så här:

1 cyl. 48-80 cc. 2 cyl. 140 cc. 3 cyl. 500 cc. och 2 cyl. 233 cc. (2/3 av 500 cc.)  Dessa grundmotorer levererades av KGK / Müller i snabbt tempo, vilka sedan fick anpassas till marint bruk med allt vad det innebar.

Resterande enheter som upphängning, rigg, växelhus, motorkåpor och övriga detaljer konstruerades i egen regi och i nära samarbete med underleverantörerna. Övergång till pressgjutna detaljer krävde dyrare verktygskostnader vilket krävde större serier om kalkylerna skulle hålla men blev en förutsättning för att klara den internationella konkurrensen.

 

Produktanpassning och tester

 

Det mest mödosamma arbetet var att anpassa båtmotorerna till de speciella marina förhållanden som innebar allt från tomgång till fullgaskörning med olika propellrar för olika båtskrov i fuktig miljö från salt- och sötvatten.

För att klara detta byggdes ett avancerat motorlaboratorium successivt upp med bl. annat automatiserad långtidsprovning för dygnetruntkörning för 6-8 motorer. För särskilda tester anlitades Norges Tekniska Högskola och vissa underleverantörers laboratorier. En stor flotta var på gång året runt på olika vatten där bland annat provningsstationen på Mallorca stod för korrosionstester.

 

Avgörande händelser

 

1941 hade AB Electrolux gått in i utbordarbranschen och övertagit AB Archimedes  och senare namnet Penta. När konkurrensen från Uppsala började göra sig gällande i slutet av 50-talet, gjorde Electrolux en stor satsning på ett nytt utbordarprogram.

 

1960 kom Nymanbolagens samgåendet med Monark under koncernnamnet Monark Crescent AB (MCB) och 1962 gjordes ett produktuppdelningsavtal med Husqvarna AB där Nymans övertar deras båtmotor och mopedtillverkning mot att de får överta och vidareutveckla Nymans ultralätta motorsåg. Detta innebar att MCB under 1962-64 kom att sälja Husqvarna Aldell utombordsmotor 80 C som sedan ersattes av det ordinarie MCB-programmet.

 

1964 förvärvade K. G. Knutsson ett patent på ett inudrev (Drive –45) av konstruktör Helmer Pettersson som ursprungligen var tänkt för en V-6:a.

MCB föreslog ett samarbete och kopplade 500-kubikaren till drevet och Crescent Drive 45 såg dagens ljus. Detta var en skapelse före sin tid med dragande propeller, 2-växlar, länspump och låg tyngdpunkt. Drive 45 såldes komplett med en plastbåt som tillverkades vid Varbergsfabriken. Totalt tillverkades 1800 exemplar under åren 1966-71.

 

 

1966 övertar MCB.koncernen Electrolux utbordartillverkning och kan därmed stärka sin marknadsföring och sitt utbordarsortiment. Vid Uppsalafabriken finns nu ett entusiastiskt och kunnigt team inom teknik, produktion, marknadsföring, försäljning och ekonomi.

 

1968 Komletterades utbordarprogrmmet med en 2-cylindrig vattenkyld 2-taktsmotor med fasta cylindertoppar  som utvecklade 14 hk, där motorblocket för första gången var pressgjutet, vilket renderade 1976 års pris för bästa pressgjutgods i Europa.

 

1974.

Crescents tävlingsframgångar inom racerbåtsporten  hade öppnat kontakter med tyska König som hade en slidmatad gjutjärnsmotor på 900 kubikcentimeter. I samarbete med König kunde en ny 70 hk utbordare pressenteras. Denna hade gummiupphängning, brytarlöst tändsystem och avgasutsläpp i propellercentrum.

 

Volvo Penta köper utbordartillverkningen

 

Efter att ha fått finansieringslöfte från statliga Investeringsbanken 1970, kunde en viss export till USA komma igång efter många år. Det rörde sig om ca 4000 motorer per år som såldes till ”master-dealers”. Dessa ansåg att det var prestigefullt att vara importör av ett svenskt fabrikat då svensktillverkade varor var kända för god kvalité.

 

Crescents utombordsmotorer blev tidigt uppmärksammade bland konkurrenterna. I början av 70-talet visade det amerikanska bolaget Bangor Punta stort intresse att köpa utbordarfabriken och skickade Carl Kiekhaefer (Mr. Mercury) för att studera fabriken. Senare visade Kawasaki sitt intresse att utvidga sin utbordar-verksamhet i samarbete med MCB som dock avböjde och i stället blev det Volvo Penta som köpte utbordardivisionen 1972.

 

Volvo Pentas (VP) säljprognos förutsåg att nå en årstillverkning av 100 000 utbordare inom 3 år och med detta som underlag gjordes en stor satsning på fortsatt produktutveckling, bl. a den s.k. P-serien 7 till 15 hk samt omfattande upprustning av fabriken och dess maskinutrustning.

 

Slutet

 

Slutet för den svenska utbordartillverkningen kom dock då Volvos ledning beslutar att koncentrera sina resurser på bilar och närliggande produkter i en allt hårdnande marknad och samtidigt väljer att avbryta ett framtida lönsamt marinprojekt som nästan var färdigt att sjösätta.

Tisdagen den 4 december 1979 kl. 15.27 stannar Karl-Erik Thalen den sista svenska utbordaren i provkörningsrummet i Uppsalafabriken.

 

Harald Wiklund, VD för Volvo Penta och som snart skulle gå i pension, hävdar att hade han fått sitta kvar som VD ytterligare en tid hade han sannolikt kunnat förhindrat nedläggningen av utbordartillverkningen som P.G. Gyllenhammar beslutade vid ett styrelsemöte i April 1978. I boken "Akterifrån" beskrivs hans reaktion så här:

 

"Harald reagerade starkt och var till och med beredd att lämna styrelsen vid sittande bord. Senare hävdar han att om han hade suttit kvar ytterligare något år, hade situationen blivit en helt  annan - Volvo Penta hade varit en av de ledande utbordartillverkarna i världen. Idag tillverkas över 800.000 utbordare årligen och försäljningsvärdet beräknas till fyra miljarder kronor".

 

Man kan säkert framföra många åsikter om det var rätt eller fel att lägga svensk utbordarindustri i graven. Men faktum är att en test år 2000 som utfördes av tidningen Vi Båtägare, visade att en 15 hk utbordare från P-serien tillverkad 1979, visade sig tystare och mer bränslesnål och i övrigt likvärdig i jämförelse med en Evinrude 15 hk tillverkad  år 1999!

 

VP 15hk -79 kontra Johnson 15hk -99 "Vi Båtägare nr 6 2000 / Staffan Westerling"

 

(Se vidare under rubriken P-serien)  

 

 

Carl-Eric Zander

 

 

 

 

Källa:             Akterifrån                                ISBM 91-630-9631-5

                      Nymans Verkstäder                ISBM 91-630-3863-3

                      Föreningen Nymans Vänner    817604-9339

                      Svenska Båtmotorer                ISBM 91-87360-05-5

                      Svensk Industridesign              ISBM 91-1-970332-5