xmlns:o="urn:schemas-microsoft-com:office:office" xmlns:w="urn:schemas-microsoft-com:office:word" xmlns="http://www.w3.org/TR/REC-html40">
De första
utombordsmotorerna i Sverige.
Begreppet
utombordsmotor lanserades 1905 av Waterman Marin Motor Co. i Michigan
USA, som också blev först med en serietillverkad utombordsmotor med namnet
Porto. Denna salu-fördes under namnet
Trygg av Nordiska Automobilsällskapet i Stockholm.
Samma år
såldes även ”Motoråran” av AB Auto i Stockholm.
Under andra
världskriget tillverkade Bergbolagen en motoråra till försvaret.
1911
importerade Seth A. Högman 500 stycken Evinrudemotorer som börjat sin tillverkning
i USA 1909.
Under
1910-talet fick Evinrude stå förebild till ett tjugotal svenska
tillverkare varav den största, AB Archimedes, som drevs av bröderna
Hult, även lyckades sälja sina berömda motorer på export.
AB Motor
och Båtverkstäderna i Uppsala startades 1906 av ing. Janne Nyman,
son till Anders Nyman som 1899 etablerade AB Nymans Verkstäder.
Företaget som låg vid S:t Persgatan 31 i Uppsala, tillverkade båtar, bl.a.
Penta IV och ”Pege” båtarna samt inombordsmotorer under namnet Nymans Marin-motorer.
1913 överlät
Janne Nyman ägarskapet till nya huvudmän men kvarstod som chef för
konstruktions- och ritkontor. Detta år upptogs även tillverkning av
utombordsmotorer under namnen M.B.V. Metior, Pilot, Prior och senare
även Setha, Perfect och Express
M.B.V. var
jämte Archimedes den mest betydande utbordartillverkaren under 1910-talet.
M.B.V.
ombildades 1921 till AB Uppsala Motorverkstäder som i sin tur övertogs
av AB Heby Gjuteri och Mek. Verkstad 1931, vilka tillverkade Komet
och ”Hebymotorn” fram till ca 1935.
Nymanbolagen
AB:s (nedan kallat Nymans) utbordartillverkning som startade 1953, blev en
historisk upprepning av vad bröderna Nyman gjorde redan 1906.
Nymanbolagen
hade ett väletablerat återförsäljarnät i Skandinavien för cyklar och mopeder så
”Varför inte också en moped på sjön” !
Nymans framgångar med
företagets mopedmotor i egen regi 1953, (Autopedmotorn) blev startskottet för
ett omfattande båtmotorprogram där dipl. ing.
K. G. Knutsson, (KGK) blev en viktig länk och supporter genom sina
industrikontakter i Tyskland. Därigenom kom grundkonceptet i den fortsatta
utvecklingen av båtmotorer att ledas av dipl. ing. Hans Müller som kom från
Auto-Union med hela dess motorkunnande från fordonssidan och som efter
fabrikens nedläggning 1945 startat en egen konsultfirma i Andernach.
Müller fick
i uppdrag att konstruera en luftkyld motor på 1,5 hk med 48 cc cylindervolym. Motorkåpa, tank, rigg och
växelhus lades ut till KGK som för detta anställde dipl. ing. Elfred Wehling
som hade stor erfarenhet inom det marina området, vilken han förvärvat hos
Electrolux som då var Europas största tillverkare av utbordare.
1954 pressenterades den första båtmotorn som fick namnet ”NV Marin”
vilken också fick smeknamnet ”Nyckelpigan” som kom av motorkåpans form. 1956
såldes 3000 exemplar genom cykelhandeln och prognosen pekade på betydligt
större antal.
”Nyckelpigans”
motorenhet var sandgjuten vilket innebar låga initialkostnader, men nu insåg
man att större serier fordrade modernare tillverkningsteknik genom
pressgjutning som de amerikanska motorerna redan hade. Detta innebar större
kapitalbindning och risker men i fortsättningen utvecklades från och med nu
alla aluminiumdetaljer redan på projektstadiet i nära samarbete med
leverantörerna och utformades så att de kunde pressgjutas.
Den lilla
luftkylda båtmotorn NV-Marin blev
banbrytande och kom att förbättras under hela det kommande modellprogrammets
utveckling fram till 1979 då den hade tillverkats i hela 400.000 exemplar.
De första
årens framgångar ställde nu krav på att en hel serie av större modeller skulle
tas fram. Arbetet med detta var inte helt okomplicerat då fler oförutsedda
händelser kom att påverka Nymans som också påverkade beslutsprocessen och
uppställda mål.
För att bygga upp en serie från 1,5 hk till 50 hk, ingick
ett modultänkande för att kunna klara investeringar och hålla
produktionskostnaderna så låga som möjligt.
Grundkonceptet för motorenheterna styrdes av
cylindervolymen och kom att se ut så här:
1 cyl. 48-80
cc. 2 cyl. 140 cc. 3 cyl. 500 cc. och 2 cyl. 233 cc. (2/3 av 500 cc.) Dessa grundmotorer levererades av KGK /
Müller i snabbt tempo, vilka sedan fick anpassas till marint bruk med allt vad
det innebar.
Resterande
enheter som upphängning, rigg, växelhus, motorkåpor och övriga detaljer
konstruerades i egen regi och i nära samarbete med underleverantörerna.
Övergång till pressgjutna detaljer krävde dyrare verktygskostnader vilket
krävde större serier om kalkylerna skulle hålla men blev en förutsättning för
att klara den internationella konkurrensen.
Det mest
mödosamma arbetet var att anpassa båtmotorerna till de speciella marina
förhållanden som innebar allt från tomgång till fullgaskörning med olika
propellrar för olika båtskrov i fuktig miljö från salt- och sötvatten.
För att
klara detta byggdes ett avancerat motorlaboratorium successivt upp med bl.
annat automatiserad långtidsprovning för dygnetruntkörning för 6-8 motorer. För
särskilda tester anlitades Norges Tekniska Högskola och vissa
underleverantörers laboratorier. En stor flotta var på gång året runt på olika
vatten där bland annat provningsstationen på Mallorca stod för
korrosionstester.
1941
hade AB Electrolux gått in i utbordarbranschen och övertagit AB Archimedes och senare namnet Penta. När konkurrensen
från Uppsala började göra sig gällande i slutet av 50-talet, gjorde Electrolux
en stor satsning på ett nytt utbordarprogram.
1960
kom Nymanbolagens samgåendet med Monark under koncernnamnet Monark Crescent AB
(MCB) och 1962 gjordes ett produktuppdelningsavtal med Husqvarna AB där Nymans
övertar deras båtmotor och mopedtillverkning mot att de får överta och
vidareutveckla Nymans ultralätta motorsåg. Detta innebar att MCB under 1962-64
kom att sälja Husqvarna Aldell utombordsmotor 80 C som sedan ersattes av det
ordinarie MCB-programmet.
1964
förvärvade K. G. Knutsson ett patent på ett inudrev (Drive –45) av konstruktör
Helmer Pettersson som ursprungligen var tänkt för en V-6:a.
MCB föreslog
ett samarbete och kopplade 500-kubikaren till drevet och Crescent Drive 45 såg
dagens ljus. Detta var en skapelse före sin tid med dragande propeller,
2-växlar, länspump och låg tyngdpunkt. Drive 45 såldes komplett med en plastbåt
som tillverkades vid Varbergsfabriken. Totalt tillverkades 1800 exemplar under
åren 1966-71.
1966
övertar MCB.koncernen Electrolux utbordartillverkning och kan därmed stärka sin
marknadsföring och sitt utbordarsortiment. Vid Uppsalafabriken finns nu ett
entusiastiskt och kunnigt team inom teknik, produktion, marknadsföring,
försäljning och ekonomi.
1968 Komletterades
utbordarprogrmmet med en 2-cylindrig vattenkyld 2-taktsmotor med fasta
cylindertoppar som utvecklade 14 hk,
där motorblocket för första gången var pressgjutet, vilket renderade 1976 års
pris för bästa pressgjutgods i Europa.
1974.
Crescents
tävlingsframgångar inom racerbåtsporten
hade öppnat kontakter med tyska König som hade en slidmatad
gjutjärnsmotor på 900 kubikcentimeter. I samarbete med König kunde en ny 70 hk
utbordare pressenteras. Denna hade gummiupphängning, brytarlöst tändsystem och
avgasutsläpp i propellercentrum.
Efter att ha
fått finansieringslöfte från statliga Investeringsbanken 1970, kunde en viss
export till USA komma igång efter många år. Det rörde sig om ca 4000 motorer
per år som såldes till ”master-dealers”. Dessa ansåg att det var prestigefullt
att vara importör av ett svenskt fabrikat då svensktillverkade varor var kända
för god kvalité.
Crescents
utombordsmotorer blev tidigt uppmärksammade bland konkurrenterna. I början av
70-talet visade det amerikanska bolaget Bangor Punta stort intresse att köpa
utbordarfabriken och skickade Carl Kiekhaefer (Mr. Mercury) för att studera
fabriken. Senare visade Kawasaki sitt intresse att utvidga sin
utbordar-verksamhet i samarbete med MCB som dock avböjde och i stället blev det
Volvo Penta som köpte utbordardivisionen 1972.
Volvo Pentas
(VP) säljprognos förutsåg att nå en årstillverkning av 100 000 utbordare inom 3
år och med detta som underlag gjordes en stor satsning på fortsatt
produktutveckling, bl. a den s.k. P-serien 7 till 15 hk samt omfattande
upprustning av fabriken och dess maskinutrustning.
Slutet för
den svenska utbordartillverkningen kom dock då Volvos ledning beslutar att
koncentrera sina resurser på bilar och närliggande produkter i en allt
hårdnande marknad och samtidigt väljer att avbryta ett framtida lönsamt
marinprojekt som nästan var färdigt att sjösätta.
Tisdagen
den 4 december 1979 kl. 15.27 stannar Karl-Erik Thalen den sista svenska
utbordaren i provkörningsrummet i Uppsalafabriken.
"Harald reagerade starkt och var till och med beredd att lämna styrelsen vid sittande bord. Senare hävdar han att om han hade suttit kvar ytterligare något år, hade situationen blivit en helt annan - Volvo Penta hade varit en av de ledande utbordartillverkarna i världen. Idag tillverkas över 800.000 utbordare årligen och försäljningsvärdet beräknas till fyra miljarder kronor".
Man kan
säkert framföra många åsikter om det var rätt eller fel att lägga svensk
utbordarindustri i graven. Men faktum är att en test år 2000 som utfördes av
tidningen Vi Båtägare, visade att en 15 hk utbordare från P-serien tillverkad
1979, visade sig tystare och mer bränslesnål och i övrigt likvärdig i
jämförelse med en Evinrude 15 hk tillverkad
år 1999!
VP 15hk -79 kontra Johnson 15hk -99 "Vi Båtägare nr 6 2000 / Staffan Westerling"
(Se
vidare under rubriken P-serien)
Carl-Eric
Zander
Källa: Akterifrån ISBM 91-630-9631-5
Nymans Verkstäder
ISBM 91-630-3863-3
Föreningen Nymans Vänner 817604-9339
Svenska
Båtmotorer ISBM 91-87360-05-5
Svensk
Industridesign ISBM 91-1-970332-5